Urpsrung

Denna artikel har ursprungligen förekommit i WB-news nummer -98 (http://www.wb-sails.fi). Bilderna i artikeln är tagna från s/y Entertainments (FE-83) däck och seglen är gjorda av WB-sails.

Vi har fått lov av Mikko på Wb-sails att ge ut denna artikel på våra sidor mot att vi översätter den till svenska. Tack Mikko för det!

Original artikeln på finska finner du här.

Artikkeli suomeksi.

Mera bilder av Entertainments segel.

LYS-riggens vantspänning

Den i norden mycket populära fraktionsriggen har starkt svepta spridare (18° - 25°). Detta gör att man är befriad från barduner (backstag), men om man tävlar på allvar måste man betala priset i form av arbetsam skruvning av vantskruvarna från lättvind till hårdvind.

I hårdare vind saggar förstaget oberoende om båten har barduner eller inte. Segelmakaren kompenserar för detta sagg genom att skära genuans förlik "negativt", förliket beskriver en båge akterut. En typisk skärning är 0,5 - 1% av förlikslängden, för ett 10 meters förstag 5-10 cm skärning. Om båten har barduner skär man klart mindre negativt för sagget kan justeras med hjälp av bardunerna.

Vanterna spända (~7 på skalan 0-10)

Vanterna släppta 5 varv, fallet löst

Vanterna släppta 5 varv, fallet spändare

I LYS-riggen bestäms förstagets sagg av toppvanternas spänning, storskotet samt häckstaget. I lättvind är förstaget spikrakt, om vantstagen är i normal (hårdvinds-) spänning. När seglets förlik är skuret kraftigt negativt gör saknaden av sagg att genuan är för platt i toppen i lättvind - precis när man behöver all tillgänglig kraft. Bilderna bredvid talar sitt tydliga språk om hur stor inverkan toppvanternas spänning har i en sådan här rigg: i toppbilden är vantstagen ganska spända och genuans djup är bara 12%, djupet är i mitten och framkanten är för platt. Förstagets sagg, eller saknaden av sagg inverkar mest i toppen av seglet där seglet är smalare. I de två nedre bilderna har man släppt på spänningen av toppvanterna. Effekten kan ännu förstärkas genom att släppa på förseglets fall så mycket att förliket blir ordentligt rynkigt.

Bruce Farrs nya IMS-racers har kolfibermast, svepta spridare och inga barduner (backstag). Inte för att denna rigg skulle vara bättre utan för att IMS-regeln tvingar en. I dessa båtar justeras förstagets spänning med hjälp av en hydraulisk pump under mastfoten, eller rakt från förstaget. I gemene mans båt måste man skruva på vantskruvarna - justerområdet är lätt 10 varv från lättvinds- till hårdvindstrim, som t.ex. H-båtsseglarna kan intyga. Utan att justera vanternas spänning har man inga chanser att klara sig i en entypsklass. Hur många ägare av en större båt besvärar sig med att justera vantstagen efter vindstyrka - jag har inte träffat en enda.