Mittlinjen är nog det svåraste att fixa till. Lättast gör man det genom att
göra en kölprofil där framkanten är formad som ett J, eller som ett U
egentligen. Så profilen inkluderar även framkanten på kölen och säg 5 cm
på andra sidan.
Å andra sidan är framkanten av kölen rund (cirkulär, bokstavligt talat) så ett
fel på 1-2 mm åt ena hållet eller andra är inte så kritiskt. Ej heller är
tjockleken på framkanten kritiskt. Formen, symmetrin och slätheten är det
som är avgörande.
Vi har ju en
Wiki-sida om ämnet, men den är på finska. Jag kan översätta den om det
önskas av någon annan?
Skillnaden är enligt
WB-sails undersökningar på Entertainment på 90-talet
lika stor som en skillnaden mellan en ny och en gammal genua. Stor alltså.
Vi har två-tre set med kölmallar som vi lånar åt medlemmar. Om du råkar
komma på finlandkryssning någon gån kan du kanske plocka upp ett set?
När man börjar mäter man upp och markerar vågräta linjen på bestämda
höjder nerifrån (kölmallernas längd ger höjden). Längs med dessa tre
linjer spacklar man upp "revben". Sen markerar man stödlinjer i sol-
fjäderform genom punkter som är 25, 50, 75% av kordan. Längs med
dessa linjer skall kölen vara rak, rakheten kollas med t.ex. stål-linjal.
Med en lång spackel-spade (~45 cm) fyller man sen upp mellan nämda
revben. Man strävar till att föra spackel-spaden så, att den är parallell med
bakkanten i aktern av kölen, sen för man den föröver så att den är
parallell med stödlinjerna i solfjäderform för att vid framkanten vara
parallell med framkanten.
Nils Malmgren's lättspackel 206 rekommenderas varmt, mycket bra att arbeta
med, både vi applicering och slipning. Räkna med en åtgång på 6-10 kg.
Beta av kölen med någon form av syra, det förbättrar korrosions-
beständigheten. De ställen jag lappade utan att beta av med syra
blommar igenom nu.
I samma veva kan du fundera på att slipa ner gelcoat-kanten vid köl-
skarven, och slipa järnet rent samt laminera ihop kölskarven med
glasfiberband. Tre-fyra mattor i fram- och akterkant samt två mattor längs
med skarven i övrigt. Kolla först kölbultarna, 165 Nm har jag hört som
rekommendation. Det är onödigt att försöka ens måla kölskarven om inte
bultarna är ordentligt dragna.
På /intern sidan finns det bilder på ritningarna, bland dessa finns både
kölen och rodret. Rodret tror jag inte är lika kritiskt vad gäller korrekthet
av formen (så länge det är hyfsat), eftersom man kan juster anfallsvinkeln
på det och på det sättet kompensera för små skillnader i symmetri.
Mittlinjen är nog det svåraste att fixa till. Lättast gör man det genom att
göra en kölprofil där framkanten är formad som ett J, eller som ett U
egentligen. Så profilen inkluderar även framkanten på kölen och säg 5 cm
på andra sidan.
Å andra sidan är framkanten av kölen rund (cirkulär, bokstavligt talat) så ett
fel på 1-2 mm åt ena hållet eller andra är inte så kritiskt. Ej heller är
tjockleken på framkanten kritiskt. Formen, symmetrin och slätheten är det
som är avgörande.
Vi har ju en [url=http://fe83.org/wiki/index.php/K%C3%B6lihomma]Wiki-sida om ämnet[/url], men den är på finska. Jag kan översätta den om det
önskas av någon annan?
Skillnaden är enligt [url=http://www.fe83.org/gallery/view_photo.php?set_albumName=album119&id=WB_news_1_98_s24]WB-sails undersökningar på Entertainment[/url] på 90-talet
lika stor som en skillnaden mellan en ny och en gammal genua. Stor alltså.
Vi har två-tre set med kölmallar som vi lånar åt medlemmar. Om du råkar
komma på finlandkryssning någon gån kan du kanske plocka upp ett set?
När man börjar mäter man upp och markerar vågräta linjen på bestämda
höjder nerifrån (kölmallernas längd ger höjden). Längs med dessa tre
linjer spacklar man upp "revben". Sen markerar man stödlinjer i sol-
fjäderform genom punkter som är 25, 50, 75% av kordan. Längs med
dessa linjer skall kölen vara rak, rakheten kollas med t.ex. stål-linjal.
Med en lång spackel-spade (~45 cm) fyller man sen upp mellan nämda
revben. Man strävar till att föra spackel-spaden så, att den är parallell med
bakkanten i aktern av kölen, sen för man den föröver så att den är
parallell med stödlinjerna i solfjäderform för att vid framkanten vara
parallell med framkanten.
Nils Malmgren's lättspackel 206 rekommenderas varmt, mycket bra att arbeta
med, både vi applicering och slipning. Räkna med en åtgång på 6-10 kg.
Beta av kölen med någon form av syra, det förbättrar korrosions-
beständigheten. De ställen jag lappade utan att beta av med syra
blommar igenom nu.
I samma veva kan du fundera på att slipa ner gelcoat-kanten vid köl-
skarven, och slipa järnet rent samt laminera ihop kölskarven med
glasfiberband. Tre-fyra mattor i fram- och akterkant samt två mattor längs
med skarven i övrigt. Kolla först kölbultarna, 165 Nm har jag hört som
rekommendation. Det är onödigt att försöka ens måla kölskarven om inte
bultarna är ordentligt dragna.
På /intern sidan finns det bilder på ritningarna, bland dessa finns både
kölen och rodret. Rodret tror jag inte är lika kritiskt vad gäller korrekthet
av formen (så länge det är hyfsat), eftersom man kan juster anfallsvinkeln
på det och på det sättet kompensera för små skillnader i symmetri.