Bakgrund

Översatt till svenska från WB-sails "Vauhti-Seminaari" kursmaterial. Från originalet är text rörande barduner borttagna. Harald, 6 Sep 02.

Mikko på WB-sails har i dag 28 oktober 2002 gett oss lov att publicera denna artikel på våra websidor. Ett stort tack åt Mikko.

Slag a'la Grand Prix

Slaget är den viktigaste manövern i segling. Eftersom kraften som drar båten framåt på kryssen är mycket liten (ca 30kg på en œ-tonnare), har krysstekniken en stor betydelse. Det lättaste sättet att vinna båtlängder mot vinden är att öva slag. Skillnaden mellan en välgjord och ett medelmåttligt slag är redan ett båtmått, och på en olympisk bana betyder några båtmått på första kryssen över tio placeringar. Att segla fatt dessa placeringar kräver sedan mycket arbete.

Att kryssa kan fördelas på fyra skeden: Perioden mellan slag, förberedelse för slag, slaget självt samt acceleration.

1. Perioden mellan slag kommer före förberedelse för slag. Besättningen är i kryssposition. Viktfördelningen är viktig och varierar efter båtens lutning och sjögång. Var och en ombord borde utveckla sin egen "boatfeel", en känsla för båtens rörelser i sjön. Eftersom den optimala viktfördelningen varierar efter vind- och vågförhållandena måste besättningen aktivt och efter eget initiativ söka sin rätta plats ombord.

På kryssen är besättningen inställning viktig; besättningen måste vara klar att göra ett slag också på mycket kort varsel. Alla tampar är klargjorda och lovarts vinsch är färdigt laddad. Var och en måste vara ajour med situationen. Var och en går mentalt igenom sin uppgift i fall av en möjlig styrbord- babord situation och ett slag eller duckning kan göras snabbt och säkert.

2. Klart för slag! Genuaskotaren går i lä och lösgör skotet från knapen. Detta tar ett par-tre sekunder, och ingen annan har rört sig från lovarts-sidan, resten av besättningen burkar fortfarande. Genuaskotaren meddelar: Klar!

3. Slaget går! Styrman svänger fören snabbt upp i lovart. Genuaskotaren släpper genast ut skotet 20-30 cm, varvid genuan går lättare runt vantstag, och efter det låter han skotet löpa fritt ut. Genuaskotaren är ansvarig för att skotet löper fritt: har "river" mera löst i skotet och på det sättet säkrar han att skotet inte pantar under t.ex. besättningens fötter. Resten av besättningen kommer in från relingen först när båten börjar räta upp sig och förflyttar sig möjligast kvickt via förutbestämda rutter till nya lovartssidan. Endast genuaskotaren förblir i lä för att skota genuan. Det händer ofta att genuans underlik blir och hänga på mantågets främsta stötta. Genom att slå på det lösa mantåget kan man möjligen få underliket att hoppa på insidan och man kan skota till slut. Hela besättningen exklusive genuaskotaren är nu uppe på lovartsrelingen och båten seglar på nya halsen. Det är av yttersta vikt att man inte tillåter båten att kränga över efter slaget, när båtens hastighet är låg. Kölen fungerar dåligt och båten rekar. Det är i detta skede de största förlusterna görs.

4. Acceleration Styrman och genuaskotaren jobbar nu synkront. Styrman accelererar båtfarten snabbt till sin förväntade hastighet genom att falla av en aning. EFter det börjar han bygga höjd genom att stiga sakta. Genuaskotaren drar in genuan till kryss-skotning. Under accelerationsskedet är loggen båtens viktigaste instrument.

I lätt- och mellan-vind, när man använder genua 1, är det ofta nödvändigt att försäkra sig om att skothornet kommer snabbt över till andra sidan. Fördäcksgasten flyttar skothornet förbi vantstag samt masten. Han är förberedd på att dyka föröver i det fall att genuaskotaren inte har fått genuan innanför mantåget.

De vanligaste felen i ett slag

1 Att släppa genuan för tidigt inverkar menligt på båtfarten. Ibland måste man dock lösa tidigt på genuan, t.ex. när man behöver ett så snabbt slag som möjligt före start, eller i en tajt styrbord-babord situation.

2 Genuan hålls för länge på vinschen, och släpps för sent. Då trycks genuan mot vantstagen och spridarna och detta gör att genuan praktiskt taget stannar. Det samma händer om det gamla skotet inte får löpa fritt. När genuan slås mot stagen slits seglet mycket. Som minne av en sådan situation får man möjligen en söndrig genua.

3 Båten svängs för långsamt upp mot vind. Båthastigheten minskar mycket och det tar länge att komma upp i den förväntade hastigheten igen på den nya halsen. Det lönar sig att göra en lugnare sväng ju tyngre båt man har.

4 Det vanligaste felet är ändå viktens (besättningens) förflyttning från en sida till en annan. Förflyttningen skall ske när båten är uppe, inte före eller efter. Proble­ men beror oftast på att besättningen flyttar på sig och rutterna är inte tillräckligt uttänkta på förhand. För dessa problemsituationer lönar det sig även att på förhand komma överens om vem som är reserv- eller extra-man för en uppgift. Men ser ofta tre-fyra personers grupper som tillsammans funderar på att spänna genuans snörpe. Att vara ballast är och segling som kräver koncentration.

(Detta dokument skrivet i pico, avstavat med ispell samt formatterat med groff)