L-O Norlin wrote:
Segla till LYST
På danska och norska har ordet ”lyst” betydelsen ”glädje”.
Överfört till den skandinaviska segelsporten och sammanfogat av de
två delarna LYS och T kan det ses som ett utryck för lusten och
glädjen att med sin självvalda båt och vindens hjälp förflytta sig
på sjön. Gärna något fortare än omgivningen… Med andra ord
kappsegling.
LYS och dess system och tabell är nu sedan början av 70-talet ett
etablerat begrepp för kappsegling på respit med aktuella båttyper i
jämförelse med andra ekipage. I golf används begreppet
”handicap”, men eftersom det osökt leder tanken till fysiska eller
psykiska skador, föredras här ordet ”respit”.
T är en förkortning av ”Tillägg”, i detta fall en faktor
mindre än eller lika med 1,000. Denna har tillförts för att reducera
ekipagets LYS-värde, med erforderlig hänsyn till båtens och övriga
för framdriften nödvändiga komponenters inverkan på farten. För en
så helskärpt tävling som Americas Cup kan nämnas att om den vinnande
båten har talet T=1,000 kan för den båt som belägger andraplatsen
anges ca T=0,995 eller T=0,990.
I en välseglad entypsklass, t ex.IF-båten, kommer fältets bästa
tredjedel, d v s de som får pris i tävlingen ifråga, att uppvisa
T-tal mellan 1,000 och ca 0,970. För en normal entypsklass ligger
motsvarande prestation mellan 1,000 och ca 0,950. Eftersläntrarna kan
till följd av skilda omständigheter hamna neråt T=0,700.
Notera dock att dessa båtar trots allt har fullföljt
kappseglingen.
Fig: Förklaring till reduktionstalet T
Code: Select all
Maxprestanda/ LYS-tal Fartbild egen båt/
Vinnande båt Tänkbar analys
TUR/ OTUR________________________ 1,000 0,950
METEOROLOGI___________________ 1,000 0,922
VÄGVAL__________________________ 1,000 0,943
TAKTIK___________________________ 1,000 0,962
BESÄTTNING______________________ 1,000 0,934
SEGEL____________________________ 1,000 0,913
BÅT OCH RIGG____________________ 1,000 0,966
Summa/Medeltal 1,000 0,941
Efter fleråriga och ingående studier av då tillgängliga
mätregler och respitsystem, exempelvis Int R-regeln, NL, SHR, RORC;
CCA, deras mer eller mindre komplicerade metoder för uträkning av
respiter och tävlingsresultat samt tillgång till 20 års noterade
målgångstider för deltagarna i bl a Lidingö Runt och andra i
Stockholmsområdet förekommande kappseglingar med vältrimmade båtar
och besättningar, kunde jag konstatera att man vare sig som båtägare
eller konstruktör erbjöds tillgång till ett system där den
bevisligen långsammare båten gavs erforderlig respit av den snabbare.
Inom den internationella havskappseglingen bedrevs i slutet av
60-talet en intensiv lobbying för introduktion av IOR, en regel som
inom svenska konstruktörskretsar redan på förhand kunde anges som
otillfredsställande. Plats alltså för nytänkande. I södra England
fanns ett sedan många år på reella resultat och erfarenhetsvärden
baserat respit-system kallat Portsmouth Yard Stick, PYS. En nackdel var
dock att man där tagit ett medelvärde av den uppvisade farten för
deltagarna samt att den snabbare båten hade ett lägre PYS-tal än den
långsammare. Med andra ord, tvärt emot vad vi var vana vid, att
ett högre tal anger att en R-8 är snabbare än en R-6. För
resultatberäkningen skulle alltså den seglade tiden divideras med
PYS-talet för att få fram beräknad tid.
För RORC-regeln gällde en enkel uträkningsmetod. Efter
framtagandet av för båten aktuellt mätetal, kunde man fastställa en
tidskorrektionsfaktor, TCF, med vilken man helt enkelt multiplicerade
den seglade tiden för att få fram beräknad tid. Kortaste tid,
vinnande båt. Enkelt och bra, en räknesticka (dåtidens hjälpmedel
före fickräknare och långt före PC-perioden) räckte till.
Multiplikation är lättare än division, i synnerhet som konsekvens av
det svenska skol- och utbildningssystemet. TCF/RORC innehöll vidare 4
siffror, det kunde konstateras att 3 siffror var fullt tillräckligt
för att nå fram till en resultatlista från aktuell kappsegling.
Så initierade jag LYS, d v s Lidingö Yard Stick, under 1970 och
tilläts den första publiceringen av idén i SXK tidning På Kryss,
våren 1971. Första formella kappseglingen blev LSS damsegling, den
nystartade Kaktuskannan, hösten 1971 med 7 (!) deltagare. Trots
största motstånd från SSF, fick systemet snabbt nationell spridning
inte minst genom att nyttjas vid dåtidens största respitsegling,
Tjörn Runt. Varpå SSF efter några år valde att acceptera och till
och med annektera LYS, som numera även omfattas av våra nordiska
grannländer genom Skandinaviska Seglar-förbundet.
För att jämförelsetalet skulle bli rättvisande krävdes vissa
förutsättningar. Banan skulle i princip omfatta samtliga bogar och
vindinfallsvinklar, med andra ord en rundbana med start och mål på
samma ställe. Vidare skulle vinden hålla sig inom rimliga värden,
från 3 m/s till 12 m/s. Svagare vind ger ”buskkör” med starkt
varierande riktningar, starkare vind med kulingvarning ger ökande
riskfaktorer. Kappseglingen kan visserligen genomföras vid ”fel”
vindförhållanden, men dess resultat kan inte okritiskt användas för
uppdatering av LYS-talen för de deltagande båttyperna.
Som ”basbåt” i systemet valde jag min egen skapelse Allegro
27, som jag gav LYS-talet 1,00. Slumpvis visade sig detta vara ett
lyckokast eftersom en båt med LYS 1,00 tar sig runt banan med en
snittfart på 5,00 vid vindhastigheter mellan 7 och 12 m/s. På
kryssbogarna håller man då 5,25 knop över stäv och ca 40 grader
kryssvinkel. En förklaring till den tekniska bakgrunden finns att läsa
i På Kryss nr 1/1968.
Fartvärdet gäller för deplacementbåtar och dikteras av den
tilltagande vågbildningen, det jag numera kallar ”vågvallen”. För
relativt lättare farkoster, exempelvis flerskrovsbåtar, jollar och
andra mer eller mindre planande skrov, inträder en annan begränsning,
”vindvallen”. Det är ju så att fartvinden gör att den relativa
vinden kommer mera förifrån på kryssen och nästan släcks ut på
undanvindsbogarna. Man tvingas därför till att segla en längre bana
med lägre höjdhållning vid kryss samt med slör i stället för
läns. Som följd av detta torde med idag existerande båtar ingen kunna
klassas med LYS tal större än 2,00, d v s en snittfart högre än
10,00 knop. Men nya försök pågår, fast man lurar ju inte Vår Herre
för att citera min uppskattade matematik-, fysik- och kemilärare.
Alltnog LYS fungerar. Men alla har inte tillgång till bästa segel,
samövad och kunnig besättning och tur med vinden. Tur lär visserligen
vara den skickliges belöning, men det finns ett behov av ett
individuellt T mindre än 1,000 för att ge oss alla en möjlighet att
någon gång kunna få äntra eller komma i närheten av prispallen. Och
visa inte minst för oss själva och våra närmaste att vi blivit litet
bättre på att hantera vår båt. LYST-seglingar har nu sedan några
år tillämpats vid skilda klubbseglingar.
T-talen kan lätt framräknas och korrigeras med nutidens standard
datorprogram. Systemet har gett upphov till ökat och förnyat
deltagande i klubb- och trimningsseglingarna. Det skulle vara
värdefullt om man även vid kappsegling inom entypsklasserna noterade
den seglade tiden för samtliga deltagare för att medge båtägarna en
bedömning av hur mycket långsammare båtarnas seglas relativt den/de
snabbaste ekipagen.
Med bästa seglarhälsningar
Nyköping som ovan
Lars-Olof Norlin
